Just landat i sängen efter morgonens läkarbesök.
Blev invisad till ett rum där läkaren kände på mitt bäcken och blygdben, varpå jag skrek AJ var han än klämde.. Sedan satte han igång med att knappa i datorn och påbörja ett läkarintyg till Försäkringskassan. Han ställde några frågor ang mitt arbete och hur ont jag har beroende på vad jag gör osv. Jag berättade även att jag pratat ihop mig med min chef och att hon gjort i ordning ett schema på 50% till mig. Läkaren slutade knappa direkt, tittade på mig med uppspärrade ögon och utbrast "orkar du det?!"
- Jaa... Eller jag tror det.. Jag vill det iallafall, prova åtminstone... Annars får jag väl höra av mig igen?
Jag kände mig osäker och började tänka att "jaha, undra hur många fler som tycker att jag är en idiot.." Åtminstone sjukgymnasten som har försökt övertala mig till en sjukskrivning i flera veckor. Läkaren fortsatte att knappa.
Var viktigt att få med många detaljer och skriva ett läkarintyg som Försäkringskassan inte ska kunna tjafsa om och skicka fram och tillbaka. När han var färdig sa han "NU! Det här är vattentätt!".
Känns sjukt att det ska vara SÅ viktigt att skriva exakt rätt, exakt det FK vill ha. Att de inte kan nöja sig med att: om en läkare skickar ett intyg om sjukskrivning så kan man lita på att det behövs, istället för att haka upp sig på petitesser.
Läkaren sjukskrev mig hur som helst på 50% som jag önskat, från och med dagens datum och 3 månader framåt. Ska ansöka om havandeskapspenning från slutet av januari, så behöver mest troligt inte förlänga sjukskrivningen, kanske bara ändra omfattningen framöver. Så, nu ligger jag här och känner mig sjukskriven. Sjukskriven för första gången hittills. Oförmögen att arbeta heltid. Snart halvvägs gången i graviditeten. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Nu ska jag och mina två mangos slumra en stund!
