Som alla andra berättelser har även denna en början.
Jag och Simon bestämde oss tidigt under året att vi ville försöka skaffa barn.
Vi hade dock ett stort projekt med huset inför sommaren, ett takbyte med totalrenovering av hela övervåningen.
Därför tyckte vi att det kanske inte passade sig att börja försöka direkt, utan vi väntade till i maj.
Efter en vår med mycket festande och dålig kost gjorde vi ett halvhjärtat försök till att bli gravida.
Använde ägglossningstester som visade vilken dag våra chanser var som störst och gav det då ett första försök.
Efter ca 2 veckor kom dock mensen, vilket gjorde mig förvånad, trots att jag var väl medveten om att det oftast tar ett tag att få till en graviditet. Men mest av allt blev jag ledsen. Tankarna på möjligheten att jag KANSKE hade ett liv inom mig hade gjort mig varm i kroppen. Att sedan få se blodet i trosan kom som en besvikelse.
Nu fick det bli allvar. Vi lade om kosten, drack inte en enda droppe alkohol och började äta kosttillskott.
Vi fortsatte användningen av ägglossningstester, som denna månad inte visade någon stegring alls.
Jag försökte räkna ut ungefär när min ägglossning bör ske och vi tog därför "tillvara" på de dagarna trots avsaknaden av stegring på testerna.
Väntade ca 2 veckor, till datumet jag beräknat skulle vara första mensdag.
Tog ett tidigt ägglossningstest och till min besvikelse visade den bara ett streck. inte två. Det var negativt.
"Hur kunde jag vara så dum att tro att det skulle gå såhär fort igen?"
"jag har förmodligen inte ens haft ägglossning den här månaden och ändå fått upp hoppet"
Dagarna gick, och mensen lyste med sin frånvaro.
Jag blev orolig att det var något knäppt med min menscykel pga att jag haft spiral. Jag mådde skit psykiskt.
Fredag, den 13 juli (4 dagar efter det negativa testet)
Jag kände mig fortsatt nedstämd och sugen på en Gin tonic att trösta mig med.
Kunde dock inte förmå mig själv att dricka en, utan att först ta ett till test.
"TÄNK om det mot förmodan skulle finnas ett liv där inne och jag dricker alkohol."
Jag köpte därför ett nytt test och kissade på stickan. Står att avläsningen ska ske efter 3 minuter.
Jag drog på mig byxorna och tvättade händerna. När jag sedan skulle lyfta upp stickan och gå till Simon för att vänta tillsammans såg jag ett svagt andra streck! VA? det hade ju typ bara gått EN minut, inte TRE!
I chocktillstånd låtsades jag som att jag inte tittat på testet, för att inte förstöra överraskningen, men jag har svårt att tro att jag såg lugn och sansad ut!
Överlyckliga, fyllda med en euforisk känsla som jag aldrig känt förut så tittade vi på denna sticka om och om igen, skrattade och grät litegrann. Kunde knappt tro att det var sant!
Blev så osäkra över tanken på "tänk om det blivit något knäppt med testet" att vi nästa dag köpte 3 nya test, som alla visade samma sak. Jag var GRAVID. Lilla jag, äntligen gravid. Efter ETT seriöst försök. Inuti mig fanns ett litet litet litet barn, inte större än ett pepparkorn.
Simon fick dricka min GT, jag behövde den inte längre!
1 kommentar(er)
