Jahapp, då är det dags för att informera igen. Tyvärr är det inte den infon jag hade önskat att få dela med mig av.
Imorse var läkaren in och pratade återigen med oss om vilka alternativ det finns att gå vidare med. Att om läget är bättre eller likadant så kan vi antingen åka hem eller bo på hotellet, beroende på vad vi själva tycker och vill. Att ifall vi hade bott i Umeå så hade vi redan fått åka hem, då det inte finns någon anledning till att ligga kvar här när läget är så pass under kontroll. Efter dagens ultraljud Kl14.30 skulle vi diskutera detta igen och komma fram till ett beslut.
Så, till mätningen av tappen. Började med en snabb koll av bäbisarna, som mår lika bra som de gjort under hela vistelsen här. Tvilling 2 har glidit ner lite längre och ligger tyvärr och sparkar mot tappen, vilket inte är speciellt skönt och inte speciellt bra nu när vi är i detta läge. Sedan blev det mätning. Syntes direkt att livmodertappen var kortare än sist, frågan var bara hur pass kort. Den mättes till 7mm. Alltså kortast hittills, till och med kortare än i Skellefteå.
Läkaren kom in till oss en kort stund senare med domen. ”Det är inte aktuellt att åka någonstans, inte ens till hotellet.” Så nu är det strikt sängläge som gäller igen, bara ligga ner eller gå på toa, inget mer. Börjar om med dropp i 48 timmar för att se om det kan hjälpa, sedan blir det en ny mätning. Beroende på hur det ser ut sedan så kanske jag får den sista dosen kortison, för bäbisarnas lungor. Men egentligen vill de helst ge den när förlossning börjar närma sig.
En barnmorska var in hit för en stund sedan och lyssnade på hjärtljud. Även fast det inte ska göras förrän ikväll så ville hon lyssna en extra gång, möjligtvis för att lugna både sig själv och oss litegrann. Nu är jag helt slut och behöver en vilostund. Kanske en gråtstund också. Det är alltid okej att gråta.
1 kommentar(er)
