Idag har varit en sån där skitdag som man bara kan ha ibland. Har känt mig ledsen och Bara allmänt less på den här skiten.
I torsdags var en läkare in hit och informerade om att det skulle bli ultraljud antingen fredagkväll eller lördag under dagen. När vi fortfarande inte hade fått någon info alls idag kl12.30 så plingade jag på larmet och frågade en barnmorska. Som svar fick vi att vi inte skulle göra någon ny mätning förrän på julafton. Kände att jag nästan började koka.
Less på all ovisshet och less på alla falska förhoppningar och less på att bli felinformerad. Tårarna bara sprutade. Säkerligen till viss del för att jag har gjort mitt allra bästa för att hålla tårarna inne under hela den hör vistelsen. Bägaren rann över helt enkelt.
Sedan kom en annan barnmorska in vid kl15, förmodligen helt omedveten om vad den andra barnmorskan hade sagt. Med trevlig ton berättade hon att ultraljudet som vi ska göra idag ska försöka hinnas med före kl18.
Så, nyss har vi varit på mätningen, som tyvärr visade samma som tidigare. Vilket innebär en jul liggandes i sängen med fortsatt oro över att de små ska kika ut långt före vi vill. Fick iallafall kika lite på dEM och se när ena bäbisen var trött och gäspade stort, släktar nog på mamma!
Slånger in en bild från tidigare ultraljud när tvilling 1 sparkar tvilling 2 i huvudet.
0 kommentar(er)
