Idag är v i v31+5, inne i vecka 32 alltså. Så sjukt. Kollade just i en av apparna, där stod det att vi har avklarat 223 dagar och har 57 dagar kvar. 57! Det är ju INGENTING! Ju närmre vi kommer BF-datumet desto mer overkligt känns det. Inom 57 dagar kommer vi att vara tvåbarnsföräldrar. Hur stört låter inte det? Har försökt förbereda genom att köpa bäbisgrejer och kläder och gjort i ordning för deras ankomst men det går ändå liksom inte att ta på. Våra liv kommer att förändras förevigt INOM 57 DAGAR. Hjälp.
Mätningen i fredags gick iallafall bra. Tappen låg kvar på samma korta längd. Tillväxtkontrollen på tjejerna gick också bra, 1an väger nästan 1800 och 2an väger nästan 1700. Finfint! Nästa mätning blir på tisdag igen.
Sedan hade vi läkarbesöket också, gick precis som vi tänkte att det skulle gå. Prat om eventuell flytt till Skellefteå och läkaren ska prata med lasarettet hemma i början av nästa vecka. Jag bad om fler morfintabletter, inga problem. Att få ta en innan läggdags och känna hur smärtan i ryggen bara försvinner... Ovärderligt.
Tjejerna i magen fortsätter att röra sig, typ heeeela tiden. Så jag behöver iallafall inte oroa mig över att de inte mår bra. De börjar ta upp rätt mycket plats, är både längst ner mot tappen men också så högt upp att jag börjar fundera vilket håll de tänkt komma ut, haha!
0 kommentar(er)
